Aldrig ägt...

...en hundras/hund som varit så närgångna som kinseser är överlag! Och jag tycker att det är så himla mysigt  Lillan, vår stora hund, vill gärna sitta i knäet osv om hon hade kunnat men blir ändå inte på samma sätt om kineserna. Även fast Roxy bara är "halv"kinese påminner hon mycket om kineser, märks tydligare nu när Happy är här. 

Är era kineser med närgångna? Dvs vill helst ligga så nära dem bara kan? Mysa mycket och så?

Jag har en kineskorsning som är likadan

Chibi ligger gärna brevid eller på rygg i knöt och blir klappad på magen.
Saskia kryper alltid upp i knät och om man ligger på rygg så ska hon ligga rakt över halsen eller mot kinden

Imorse vaknade jag med både Roxy och Happy mellan mig och sambon ihoprullade hehe gosefisar! Ibland kan man få en tass eller två i ansiktet xD

Yep! De nakna vill gärna sno kroppsvärme, de pälsiga/puffarna har inte samma behov men är lika mysiga. 

Jotack, jag blir aldrig av med kardborrehunden min.  Han är värre än katten. :)

När min kines fick sova över hos mina föräldrar för första gången var det strikta regler - ingen hund i sängen! Och var låg Storm när de vaknade på morgonen? Mitt emellan mina föräldrar ;) Han visste precis på vilken sida av sängen han skulle hoppa upp på för att inte höras eller märkas och visste precis var han skulle sätta sina tassar så man inte vaknar ;) och han lyckas tom krypa intill så nära så att han ligger under hakan utan att man vaknar. (Kan vara så att min familj är väldigt svårväckta också!) Många gånger har man vaknat med en naken hundrumpa i ansiktet ;)

#7 Haha ja de är smarta  Uppe vid huvudet är poppis att lägga, gör våra jämt 

Jodå huvudet är poppis här med! :)

Men är mysigt tycker jag 

Jag och Molly skedar om nätterna Enda gången jag faktiskt gillar att ha henne så pass nära... tycker det är jobbigt att alltid ha henne på mig om dagarna när hon ska chilla. Hon har soffan, sängen, fåtöljen och sin bädd att sova på om dagarna och det kan hon lika väl få göra.. men på nätterna får hon gärna vara vid mig

Alltid nära! Min granne passade honom några timmar och när jag hämtade honom  sa hon "så kelen han är".
- Ja, hela tiden, svarade jag med ett stort leende! 

Det svåra är inte att kela med den, det svåra är att få vara ifred.