Vilken dimma vi har haft hela dagen idag. Man ser inte mer än 50 m framför sig och på 50-75 m kan man se att det kanske är något som rör sig där framme.

När jag kopplade loss Sylvester kretsade han runt mina ben och jag förstod att han kände sig osäker. Till slut var det lättare att hålla honom kopplad.

Det här var nåt nytt, så när jag kom hem började jag söka på "hundens syn" och nedanstående text är saxad ur en artikel på Veterinären.nu

………
Hundar kan inte skilja mellan rött och grönt. De färgerna upplevs troligen som olika nyanser av grått. Däremot kan hundar se blå och gula färger och där vi ser två nyanser av grått kan hunden uppfatta åtta. Vi ser detaljer fem gånger bättre. De detaljer som vi kan urskilja på 100 meters avstånd ser hunden först på 20 meter.

En boll som ligger mitt på gräsmattan kan verka helt osynlig för hunden som springer förbi på en meters avstånd. Samma hund kan två minuter senare se grannens katt komma gående på 500 meters håll. De har bra syn i skymningsljus och en förmåga att upptäcka rörelser på långt håll.

Hundar ser sex gånger bättre i mörker än vad människor gör, men vi anpassar oss snabbare till mörker än vad hundarna gör. Därför kan många hundar verka väldigt osäkra de första minuterna av kvällspromenaden men så snart de anpassat sig ser de bättre än både husse och matte tillsammans.
…………..

Jag blev ändå inte riktigt klok på hur han såg i dimman, men han visade iallafall tydligt att han inte trivdes trots att han kan se många fler nyanser av grått än vad jag kan. *smile*
**
Vad har ni för erfarenheter av hund i dimma?**