Direkt. Sedan går man ju inte en mil direkt, men vi är utan körkort så skulle man någonstans så fick man gå. Naturligtvis fick man bära Spike långa bitar, men man anpassade sig efter honom. Han gick i den takt och bit som passade honom. Sedan kan jag ju tillägga att mellan 12 v - 6 mån gick han inte alls gärna. Halvsatt-vägrade då han är född i september och snön kom. Han blev sysselsatt inomhus hela vintern istället och det är ju lite svårt att jämföra i km. 

Och då det blev barmark och han var 7 månader så orkade han gå 4 km utan att bli trött. (Det är den längsta promenad vi gått oavbrutet)

Sylvester är min första hund och dessutom en omplacering. Han var 1½ år när han kom till förra sommaren, så jag har aldrig behövt fundera på det.

Vid en sökning på frågan hittade jag följande, som jag tycker låter vettigt:

"Efter ca 6 månader så går jag en del med mina valpar. Jag tror att de måste belastas. Varför just 6 mån? Jo för att armbågsfel utvecklas kring 4-6 mån ålder och jag vill inte belasta för mycket i just den åldern. De växer väldigt mycket då också."

Kanske det uttalandet kan vara till någon hjälp i alla fall.

Min puff fick hänga med direkt. Blev han trött, så bar vi honom tills han vill ner och gå igen. Han har dessutom fått vara lös med de stora sedan han var 12 veckor, vilket har gjort att han lärde sig inkallning väldigt fort. :)

Min puff Nåva fick gå med oss från början, men var då oftast lös. Om hon blev trött bar vi henne en stund och satte ner henne igen när hon ville ner. Man märker på dom när dom blir trötta! :)

Direkt för koppelträning, inkallningsträning, kontaktträning, miljöträning socialisering och passivitetsträning. Lärde valpen som smått vad för regler jag ville ha i kopplet och det funkade suveränt. Promenaderna blev långsamma och inte så värt långa och när de väl blev långa så bar jag henne vissa stunder tills hon ville ned igen. 

Att inte motionera är lite av en myt, det är tvärtom bra att bygga muskelatur för att hålla alla ben på plats. :) Sunt förnuft kommer man långt med! :)

Jag har haft två raser:

Chinese Crested Dog: Med en gång :) Du märker när hunden börjar bli trött. Då menar jag så trött så han inte orkar busa. De energiska monsterna behöver det ;)

Grand Danois: "Självmotionering". Släpper på gården/skog/rastgård etc etc så känner hunden själv av hur mycket motion den behöver. Just så för att GDn som ras har höftproblem.

Men det bästa tipset jag kan ge dig är att börja gå promenader och så märker du själv hur mycket just din hund orkar :)

#6 Vi går småpromenader fast har henne lös, alltså inte motionsrundor 🙂 samt är mycket ute i trädgården med och busar och lekar, tröttar ut henne bra. Men ja energiknippe är hon! Haha speciellt på morgonen när hon har varit ute och kissat = fullt ös 😛